Intervju: Berättelser 1-2-3-4
Viirus och Ensemble Bulleribocks turnéproduktion Berättelser 1-2-3-4 fick urpremiär 10.4.2018 och har därefter spelat mer än 50 föreställningar för hundratals ivriga barn runt om i landet. Här nedan berättar föreställningens skådespelare Meri Anna Hulkkonen och Robert Kock samt turnétekniker Josef Donner om några erfarenheter och höjdpunkter från den gångna spelperioden, samt vad vi har att vänta av den finskspråkiga urpremiären i oktober 2019.
Meri Anna, berätta lite om Ensemble Bulleribock och hur det här samarbetet uppstod med Viirus för ett drygt år sedan?
– Det är alltså jag som står bakom och representerar Ensemble Bulleribock, som faktiskt inte är något direkt ensemble, utan enbart jag själv och de härliga typer jag väljer att samarbeta med kring olika produktioner. Som Robert Kock, i det här fallet! Vi hade redan länge diskuterat ett samarbete mellan Viirus och Ensemble Bulleribock och pjäsens regissör Oskar Pöysti och jag jobbade just då ihop med ett annat program. Vi satt en dag vid sminkbordet och bläddrade i Eugène Ionescos Berättelser-böcker.
– Hembiträdet får bli en hund, sade Oskar.
– Såklart, tyckte jag!
– När jag får möjlighet att sätta upp teaterföreställningar för barn och unga så föredrar jag att arbeta med teman och en handling som breddar allmänbildningen och berikar innehållet för målgruppen. Jag behöver själv också bli lite galet förtjust i helhetsidén för att kunna påbörja produktionsarbetet. Gällande Berättelser 1-2-3-4 finns faktiskt författaren Ionescos första berättelsebok i min egen bokhylla och den tillhör en av mina älsklingsböcker.
Josef, du är tekniker för föreställningen. Hur har det varit att jobba med Berättelser 1-2-3-4 ur ditt perspektiv, bakom spakarna?
– Föreställningen är jätterolig att köra bland annat för att det finns så många olika scener, känslor och effekter i den. Det gäller att vara på hugget och tajma sina stick rätt. Till en början kunde det leda till vissa komiska situationer.
– Det bästa har varit att se hur bra föreställningen passar in oberoende av utrymme och hur det i sin tur kan ändra på känslan. Av rent tekniska skäl föredrar jag ändå lokaler med lite mer plats.
Har ni som skådespelar några personliga favoritscener i föreställningen?
– Det har jag nog, men dem kommer jag ihåg bara på plats, just i samband med en föreställning. Jag har ett lite traumatiskt förhållande till just den här pjäsen, av någon anledning. Det finns en “bug” i hjärnan, som gör att jag inte kan tänka på föreställningens inre värld utan att samtidigt befinna mig i den på riktigt, alltså fysiskt på jobbet med scenografi och allt. Annars är det bara suddigt, konstaterar Meri Anna.
– Jag har många favoriter! Hela hiss-episoden får mig fortfarande att skratta högt, säger Josef.
Ni har ju turnerat runt hela landet, från Hangö till Vasa, Åbo till Tammerfors – finns det någon föreställning som har varit extra minnesvärd eller speciell?
– Det har varit härligt överallt. Hittills har jag haft en “Olipa kivaa”-känsla efter varje föreställning. Men jag minns att jag var extra glad efter en spelning på Gamla Rådhuset i Åbo. Det var daghemsgrupper i publiken, men jag kände en stark likvärdighet mellan barn och vuxna, berättar Meri Anna.
Och i oktober får föreställningen till vår stora glädje urpremiär på finska under namnet Kertomuksia 1-2-3-4. Vad kan den finskspråkiga publiken vänta sig av pjäsen, förutom bytet av scenspråk?
– Teater kan ju upplevas på vilket språk som helst, men upplevelsen blir förstås lite annorlunda om man inte förstår språket. Därför känns det jätteroligt att också den finskspråkiga publiken ska få se Berättelser 1-2-3-4 på sitt modersmål. När man har hittat en fin, välfungerande föreställning som man som skådespelare inte ens själv tröttnar på att spela, vill man förstås att så många som möjligt ska få ta del av den. Föreställningen kommer nog väldigt långt att förbli den samma på finska, även om vissa rytmiska nyanser varierar och språket kan erbjuda möjligheter till nya påhitt.
Turnébokningar
Berättelser 1-2-3-4 och Kertomuksia 1-2-3-4 kan bokas för hösten 2019 och våren 2020 på mejladressen veronica.aspelin@viirus.fi eller numret 050 444 0344.