@pikakahvimemegirl reacts: Versailles

Den finska somescenens normkritiska superstjärna @pikakahvimemegirl, Alma Tuuva, samarbetar under våren 2024 med Viirus. Hon har fått ett säsongskort och fria händer att behandla våra föreställningar och skriva om vad de väcker för tankar.

Nu har hon sett Versailles och vi har glädjen att dela med oss av hennes tankar som föreställningen väckte (den ursprungliga Instagram-publiceringen hittar du här).

Hierarkibedrägeri i Versailles

Så gott som alla vill vara populära, VIP, den som andra lyssnar på.

Människor, oavsett politisk ställning, verkar drömma om att klättra i den sociala hierarkin. Det finns säkert skillnader mellan vänstern och högern i vem eller vad man bugar för, men att få makt, respekt och en social ställning som möjliggör ett bättre liv är en gemensam önskan.

Teater Viirus Versailles skildrar Solkungen och hans praktfulla hov. Kungen mumlar ut order, hovet dansar efter hans pipa, spelar sociala spel och tävlar sinsemellan.

Vi befinner oss på toppen av det europeiska societet, dit alla vill nå. Men allt präglas här av tvång, till och med avsky. Inom hovet finns det varken närhet eller solidaritet. När en person förödmjukas tävlar de andra om vem som kan beskriva lidandet bäst med ord. De förstår vad som händer men gör inget för att förhindra det. Är detta verkligen vad alla vill ha?

Jag kallar fenomenet för hierarkibedrägeri. Det innebär att människor försöker skydda sig mot makten som utövas över dem genom att sträva efter att stiga i den sociala hierarkin. Makten försvinner emellertid inte, den bara förändrar form ju högre upp man går. Vissa saker kan bli bättre, men det hierarkiska systemet kan inte erbjuda frihet. Det finns alltid någon högre upp.

Versailles hov är utan tvekan privilegierade i sina fina kläder, men palatset är smutsigt och fullt av skit. Fenomenet kan ses både i föreställningens palats och i vårt samhälle. Privilegier och pengar lockar, men lyckan saknas.

Om inte ens de privilegierade människorna känner sig nöjda, vad är då meningen med att upprätthålla detta system? Kanske man i diskussioner om privilegier borde prata mer om det här? Medlemmarna i Versailles fiktiva hov inser detta till slut. Vi går över till en tid av kaotisk lek där ingen längre styr.