PERPLEX

FINLANDSPREMIÄR 12.2.2015
En absurd komedi om den västerländska människans moraliska förvirring.

Eva och Robert återvänder hem från semestern och träffar Judith och Sebastian i hemmet de trodde var deras eget. Snart står det klart att ingenting är som det ser ut att vara och ingen tycks veta vad det hela egentligen handlar om. Är det en fest på övervarv innan den förestående undergången eller bara en absurd feberdröm? Och den torra krukväxten på soffbordet, kommer den alls att överleva kvällen?

Text: Marius von Mayenburg
Regi: Janne Pellinen
På scenen: Maria Ahlroth, ed Viktor Idman, nurse Nina Palmgren, Oskar Pöysti
Scenografi & kostymer: Annina Nevantaus
Ljusdesign: Lauri Lundahl
Ljuddesign: Jani Orbinski

Föreställningar på Tampereen teatterikesä 2015
4.8 kl. 19.00 & 5.8 kl. 15.00

Föreställningslängd 1 timme 30 minuter, ingen paus

Biljettpriser:
30€/24€/16€ (norm/pensionär/studerande)

“Janne Pellinen har skapat en smart, snygg, helgjuten föreställning som är stram till formen, men som ändå tillåter lek.” – HBL/Isabella Rothberg 14.2.2015

“Resultatet är ofta hejdlöst roligt, inte bara som bitsk samtidssatir utan också som en Pirandello-aktig teaterlek där illusionsbrotten duggar tätt.” – Svenska YLE/Christel Pettersson 16.2.2015

“Likt en katastrofal krapula, som lämnar en yr och osäker, bjuder Perplex in till ett äventyr i en vuxenversion av lustiga huset.” – Studentbladet/Linda Haglund 23.2.2015

“I denna pjäs har man dessutom lyckats till fullo med ljus och ljud, vilket sätter sin speciella prägel på pjäsen.” – Vasabladet/Åsa Gustavsson 13.2.2015

“Pjäsen är en absurd komedi som bjuder på underbart befriande, ibland snudd på vansinnig humor, tillspetsade situationer och dråpliga repliker. Samtidigt låter sig ändå allvarligare frågeställningar om människans moraliska depravation och ansvarslöshet anas under den komiskt färgade ytan.”
– Ny Tid/Anna von Bonsdorff 17.2.2015

“von Mayenburg lyckas i sin pjäs skickligt kombinera filosofiska, existentiella funderingar kring den västerländska människans moraliska förvirring med en snärtig dialog och humoristiska uppslag” – Västra Nyland/Siw Handroos-Kelekay 14.2.2015

“Perlex är en föreställning där farsen går upp i varv och absurditeten tätnar.” – Östnyland/Egil Green 14.2.2015

“Hienosti teatterin kykyä luoda ja hajottaa illuusioita hyödyntävät näyttämökuvat raikastavat mieltä kuin kunnon kevätsiivous.” – HS/Maria Säkö 14.2.2015

“Ruotsinkielisen teatterin uusin tuotanto yhtä aikaa viihdyttää ja haastaa filosofisesti.” -Pikkuseikkoja-blog 15.2.2015

“Rejält skruvat, begåvat spelat och roligt.” – Recensenterna/Ulf Persson 16.2.2015

Recensionerna hittar du här

VEM? Marius von Mayenburg (1972) är en tysk pjäsförfattare och dramaturg. Han arbetar regelbundet som dramaturg och regissör på Schaubühne i Berlin alltsedan Thomas Ostermeier tog över teatern. Von Mayenburg fick sitt genombrott med den prisbelönta pjäsen Feuergesicht, skriven år 1997.

VAR och NÄR? Marius von Mayenburg skrev Perplex år 2010 och 2014 hade Perplex engelskspråkig premiär i Sydney. Perplex har även spelats i Sverige (Teater Tribunalen) och självklart i Tyskland, men nu för första gången i Finland. Perplex har Finlandspremiär på Teater Viirus den 12.2.2015.

VAD? Perplex är en absurd komedi. Absurd teater dramatiserar karaktärernas reaktioner till en värld utan mening och förknippas därför oftast till existentiella frågeställningar. Kritikern Martin Esslin myntade begreppet (Theatre of the absurd) på 1960-talet för att beskriva den nya vågen av pjäser som utmanade den rådande stilen, naturalismen. Till stilens främsta företrädare räknas Fernando Arrabal, Samuel Beckett, Jean Genet och Eugène Ionesco. I väntan på Godot, av Beckett, är ett känt exempel på absurdism .

“Det var för över två tusen år sedan. Men idag går man över gatan och ser människor som skjuter barnvagnar och äter ekologiska sallader, och på kvällen lägger man barnen och sjunger en sång, och det gör på nåt sätt jorden rund, då sluts stjärnhimlen där uppe och sonderna som är på väg till fjärran planeter stannar utanför, och jag tänker att det är världen, men sen sätter jag på TV:n och världen rör plötsligt på sig, husen rasar och den som överlever det blir skjuten, för att det är krig nånstans, för att det finns jättelika, underjordiska vapensarsenaler som kan utplåna allt liv på jorden, och nån annanstans i världen, på en annan kanal, där är det djungel, och där lever ökentapiren, hör den också till världen nu, käkar den också ekologisk sallad, inte alls, den är på utdöende, och salladen är inte alls ekologisk, det är lögn, den är förgiftad, och det finns inga underjordiska vapenarsenaler som kan utplåna allt liv på jorden, och i underjorden finns bara den smaskande skvalpande oljan, och jag stänger snabbt av TV:n och går ut i skidbacken, den ska ju också tillhöra världen, men man kanske bryter benet då, nej fan, om man ramlar så har man två liv och när de är borta startar man programmet igen, för mitt ben och smärtan i mitt ben, det är ändå inte mer än flimret i mina synapser, det finns ingen smärta och inget ben, för allt är lögn, undantagslöst, för Gud ljuger själv, han är inte död, och han har inte gått för att pinka, utan han ljuger kategoriskt och världen är inte objekt utan information om ett objekt som inte ens existerar, och det är den avgörande punkten, att utanför din grotta finns ingenting, du tror fortfarande att vi måste ta oss ut ur grottan, för att det nånstans där ute finns en äkta, verklig sanning som väntar på att urskiljas, men där finns ingenting, det finns ingen sanning, sanningen existerar inte, den har aldrig funnits, den har aldrig blivit född, för att världen, som den skulle anlända till, inte existerar.”
Judith – PERPLEX

[ezcol_3quarter]HBL:s intervju med regissören Janne Pellinen:
Juristen som kom in från kylan

Janne Pellinen tröttnade på att ”spela jurist” och sadlade om till ?regissör. Nu ska han flytta en ?absurd komedi från Schaubühne ?i Berlin till Viirus i Helsingfors.

När Janne Pellinen sökte in till juridiska fakulteten föreställde han sig studier som skulle handla om rättvisa, om att undersöka etik och moral.

– Efter sex års studier hade jag inte en enda gång funderat på vad etik och moral egentligen betyder. Under teaterstudierna tänkte jag däremot väldigt ofta på sådana frågor. Har man en sal full av människor handlar det alltid om moral, åtminstone för mig. Vilka värderingar förmedlar den här föreställningen? Vad påstår vi om världen? De här frågorna är hela tiden närvarande.

Som 33-åring började Janne Pellinen studera regi vid Teaterhögskolan, innan det hade han hunnit jobba på advokatbyrå och som jurist på ett mjukvaruföretag.

– För mig var jobbet för ensamt, jag satt vid datorn dagarna långa. Jag insåg att jag var en för social person för jobbet, att det inte alls passade mig. På teatern kunde vara mig själv, medan det på mitt gamla jobb alltid kändes som om jag ”spelade jurist”, försökte verka övertygande, berättar Pellinen, som fortfarande ägnar sig åt juristjobbet en dag i veckan på Finlands filmregissörers förbund.

Vrickad värld

Med ett år kvar till utexaminering blir föreställningen Perplex på Viirus Pellinens debut på en institutionsteaters huvudscen.

Monologen Putoava mies (ung. ”den fallande mannen”) togs visserligen upp på Nationalteaterns turnéscens repertoar och komedin En natt i mörkret – på spaning efter kärlekens vildaste stränder på den lilla Helsingforsscenen Takomo hyllades – få lär glömma den smörige Hamlet och den fantastiska scenografin, helt gjord i kartong, signerad scenografen Annina Nevantaus.

Anarkin i Barbro Lindgren-dramatiseringen Loranga, Masarin och Dartanjang på Svenska Teaterns Nicken-scen fick i sin tur dagisbarnen att flippa ut, ibland blev det nästan kaos, berättar Pellinen.

– Men det var fint, föreställningen handlade om ansvar och ansvarslöshet. I ett skede hade vi planer på att ta det ännu längre, göra ”Brecht for kids” där barnen i slutet helt får ta över föreställningen, till och med spela rollen som Loranga.

Uppsättningen av Marius von Mayenburgs absurda komedi på Viirus är utan tvekan Pellinens största projekt hittills.

von Mayenburg (född 1970) hör till Tysklands centrala samtidsdramatiker, och pjäsen Perplex från 2010 kan beskrivas som ett naturalistiskt kammarspel som gradvis utvecklas till någonting helt annat.

– Först var det verkets humor som tilltalade mig, jag minns hur jag skrattade högt när jag läste pjäsen för första gången på ett kafé. Efter det intresserade den vrickade formen mig. Pjäsen använder sig av den naturalistiska komedins språk, men den absurda strukturen uttrycker en underliggande, djupare nivå. Pjäsens humor, och den allvarligare nivån som förmedlar en världsbild, har att göra med just spänningen mellan språket och strukturen. Utmaningen i texten är att den uttryckligen är skriven för den tyska teatern Schaubühne och skådespelarna där. Det viktiga med vår adaption är att göra texten betydelsefull med den här ensemblen, här och nu.

Till en början skildrar pjäsen medelklasslivsstil. Ett par kommer hem från sin semester och möter vännerna som tagit hand om deras hem, krukväxter och finporslin. Men så småningom dyker en nazist upp på scenen, därefter en älg och en asiatisk gästarbetare … Allt detta medan scenografin bokstavligen börjar upplösas. Vad är det som von Mayenburg egentligen säger om vår samtid?

– Bra fråga! Jag vet förstås inte vad von Mayenburg vill säga om samtiden. Världsbilden i pjäsen känns i grunden ganska dystopisk. Den förmedlar något slags skräck och rädsla för tomhet. När personerna talar om krig, hunger och lidande, är det inte bara tomt prat. När jag läste pjäsen för första gången var det som om von Mayenburg påstod att allting är meningslöst. Men vaggvisan i pjäsens slut kändes som en tröstande gest. Den verkar tala om att det ändå finns tröst. Jag vill också tro att von Mayenburg säger det.

– På sistone har jag tänkt mycket på transmodernism. Enligt postmodernismen är allting relativt, det finns inga sanningar, bara individens ansvar. Enligt transmodernism kan vi tro på vissa saker, trots att världen är som den är. Teatern kan vara en plats där vi kan komma överens om att under den här kvällen, med de här människorna, kan vi tro på något gott. Fast IS halshugger människor och folk blir ihjälskjutna i Paris, fast naturen förstörs, fast det känns hopplöst, kan vi tro på någonting gott.

Rum för tolkning

Janne Pellinen beundrar estetiken på de tyska teatrarnas stora scener, och sättet som teatern används som en plats för forskning. De baltiska regissörerna Cezaris och Hermanis förmåga att med små medel skapa stor magi ligger emellertid ännu närmare hjärtat.

I ett tidigt skede på Teaterhögskolan fick Janne Pellinen dramaturgistuderande Otto Sandqvist som parhäst. De fann snabbt en gemensam ”Kafka-aktig” humor och sedan dess har duon samarbetat med En natt i mörkret på Takomo och Loranga, Dartanjang och Masarin, som Sandqvist dramatiserade för Svenska Teaterns Nicken-scen.

– Prosa älskar jag, men dramatik har jag haft svårare för. På Teaterhögskolan var pjäserna jag läste ofta tråkiga och träiga. Men samarbetet med Otto Sandqvist var fantastiskt, det gav mig någon att föra dialog med, någon att brottas och debattera med. Den här friktionen är viktig. Det skapas liksom ett rum mellan text och regi som kan vara intressant för publiken. Föreställningen blir mångtydig och åskådaren kan fylla den med sina egna tolkningar och associationer.

Samarbetet med Sandqvist förklarar också att Pellinen kommit att regissera så många svenskspråkiga föreställningar.

– Jag gillar skarpt att göra teater på svenska, för det är inte mitt modersmål. Jag kan se på föreställningen utan att hänga upp mig på ord och nyanser. Jag kan distansera mig mer, det blir mer fiktivt, och jag hamnar i en magisk värld.

Perplex har premiär på Teater ?Viirus 12.2.
-HBL 13.1.2015, Isabella Rothberg

Uppföranderätt: Agency North/ Colombine Teaterförlag
[/ezcol_3quarter]